I en raljant hållen ledare i dagens SvD, benämnd Juvelen i den fläckade kronan, kommenterar Sanna Rayman Granskningskommissionen i Göteborgs Stads slutbetänkande "Tillitens gränser"
Kommissionens uppdrag var ju bland annat att "Utreda om något särskilt skapat grogrund för oegentligheter i
Göteborg" (s 11.)
Det tycks mig som om Rayman i sin putslustighet drar ett antal för långtgående slutsatser av kommissionens betänkande.
Hon skriver att kommissionen exemplifierat en "lång rad skolboksexempel på hur det ser ut när korruption får fäste." Får fäste?
Förvisso har ett antal oegentligheter uppdagats inom stadens förvaltningar och bolag, men att utifrån dessa hävda att korruptionen "fått fäste" känns en smula överdrivet. Särskilt som det i betänkandet saknas stöd för en så långtgående slutsats.
Vidare påstår Rayman felaktigt att "Granskarna lägger även en stor del av skulden på den omtalade ”Göteborgsandan”, för att korruptionen skulle ha "fått fäste" i staden.
Även detta är väl att dra det en smula för långt.
Vad kommissionen skriver i sin sammanfattning är att "Våra analyser tyder på att Göteborgs Stads förvaltningar och bolag uppvisade drag som alls inte direkt men väl indirekt bidrog till att man kom att underskatta riskerna för oegentligheter."
Bo Rothstein skriver lite mer nyanserat om Granskningskommissionens betänkande i G-P (18/6) och slår i sin artikel fast att kommissionens exempel inte ger vid handen "att det är denna särskilda politiska kultur som också skapat grogrund för de oegentligheter som uppmärksammats i media och av rättsväsendet."
Att det särskilt under Göran Johansson tid funnits en utpräglad "Göteborgsanda" som inkluderat såväl kommunen och det privata näringslivet råder väl inget tvivel om.
Likaså vad denna anda har haft för konsekvenser i form av en räddhågsen "tystnadens kultur" och i många avseenden en blek politisk oppistion, vilket kommissionen väl belyser.
Däremot saknas stöd för att korruption "fått fäste" inom Göteborgs Stad.
Slutligen - Sanna Rayman är likväl värd en eloge för att ha lyft fram kommissionens förslag om en gästprofessur inom ramen för den ännu icke stiftade nationella Demokratifonden.
Och visst ser man ju då kommissionens ordförande bland de tilltänkta stiftarna. Men även Bo Rothstein.
Hur tänkte kommissionen där?
