Excalibur.blogg.se

Man vet att man håller på att åldras när bägge döttrarna med kort varsel hoppar in och arbetar hela midsommarhelgen. För att de då erhåller storhelgstillägg, minsann.

 

Detta har å andra sidan givit mig en alldeles ypperlig möjlighet att hetsa!!

 

Min midsommar tillbringas således med att

 

hets-titta på Sopranos (RIP Mr Gandolfini)

 

hets-läsa Stphen King serien Dark Tower

 

hets intag av kaffe och nikotin.

 

Livet kunde vara avsevärt sämre faktiskt.

Svenskan har en alldeles utmärkt spalt man valt att kalla för Kultursvepet. Där får man kortfattad information, personligt utvalt av för dagen aktuell skribent.

 

För en tid sedan skrev tidningens USA -korre Karin Henriksson, med Texas som utgångspunkt, om författaren Taylor Stevens. Detta med anledning av släppet av nya boken "The Doll". Rubriken var "Lisbeth Salander kopia i Texas - vilket väl säger en hel del.

 

Efter att ha läst de två första böckerna tycker jag nog att Stevens hjältinna, Vanessa Michael Munroe, mer har drag av Modesty Blaise än med Lisbeth Salander. Bra skriven, oprententiös rak actiondeckare. Rekommenderas å det varmaste!

 

Taylors första bok - The Informationist - kommer så småningom att bli filmatiserad.

Under hela mitt vuxenliv har jag unnat mig lyxen av ett flertal tidnings- och tidskriftprenumerationer.

Att på morgonen äta frukost och samtidigt gå igenom morgontidningarna är ett behov, minst lika starkt som morgonkaffet och morgonciggen.

 

Och således är det synnerligen enerverande när distributionen fallerar och tidningen uteblir, blir försenad, är blöt eller trasig.

 

Men nu står jag i begrepp att förnya ett antal av mina prenumerationer. Och jag vet vad jag vill ha - respektive vad jag INTE vill ha.

 

 

Önskar ingen som helst pappersutgåva av densamma.

 

Känner inte heller att jag skall "tvingas" ta omvägen över en helårsprenumeration för att erhålla ett digitalt erbjudande som något slags "bonus". Det vore som jag inte kunde köpa en ny bil om jag inte samtidigt också köpte ett familjepaket...

 

Av de tidningar/tidskrifter jag tidigare prenumererat på är det bara @SvD som klarar att leverera vad jag vill ha.

 

En rent digital prenumeration.

 

That´s it.

 

 

I en raljant hållen ledare i dagens SvD, benämnd Juvelen i den fläckade kronan, kommenterar Sanna Rayman Granskningskommissionen i Göteborgs Stads slutbetänkande "Tillitens gränser"

 

Kommissionens uppdrag var ju bland annat att "Utreda om något särskilt skapat grogrund för oegentligheter i Göteborg" (s 11.)

 

Det tycks mig som om Rayman i sin putslustighet drar ett antal för långtgående slutsatser av kommissionens betänkande.

 

Hon skriver att kommissionen exemplifierat en "lång rad skolboksexempel på hur det ser ut när korruption får fäste."  Får fäste?

 

Förvisso har ett antal oegentligheter uppdagats inom stadens förvaltningar och bolag, men att utifrån dessa hävda att korruptionen "fått fäste" känns en smula överdrivet. Särskilt som det i betänkandet saknas stöd för en så långtgående slutsats.

 

Vidare påstår Rayman felaktigt att "Granskarna lägger även en stor del av skulden på den omtalade ”Göteborgsandan”, för att korruptionen skulle ha "fått fäste" i staden.

 

Även detta är väl att dra det en smula för långt.

 

Vad kommissionen skriver i sin sammanfattning är att "Våra analyser tyder på att Göteborgs Stads förvaltningar och bolag uppvisade drag som alls inte direkt men väl indirekt bidrog till att man kom att underskatta riskerna för oegentligheter."

 

Bo Rothstein skriver lite mer nyanserat om Granskningskommissionens betänkande i G-P (18/6) och slår i sin artikel fast att kommissionens exempel inte ger vid handen "att det är denna särskilda politiska kultur som också skapat grogrund för de oegentligheter som uppmärksammats i media och av rättsväsendet."

 

Att det särskilt under Göran Johansson tid funnits en utpräglad "Göteborgsanda" som inkluderat såväl kommunen och det privata näringslivet råder väl inget tvivel om.

 

Likaså vad denna anda har haft för konsekvenser i form av en räddhågsen "tystnadens kultur" och i många avseenden en blek politisk oppistion, vilket kommissionen väl belyser.

 

Däremot saknas stöd för att korruption "fått fäste" inom Göteborgs Stad.

 

Slutligen - Sanna Rayman är likväl värd en eloge för att ha lyft fram kommissionens förslag om en gästprofessur inom ramen för den ännu icke stiftade nationella Demokratifonden.

 

Och visst ser man ju då kommissionens ordförande bland de tilltänkta stiftarna. Men även Bo Rothstein.

 

Hur tänkte kommissionen där?

 

Har svårt att ta till mig upprördheten i svenska medier beträffande NSA-avlyssningen.

 

Själva har vi ju FRA.

 

Tror inte deras verksamheten i något väsentligt skiljer sig från NSA.

 

Johanes Forssberg skriver utmärkt om detta i senaste numret av Fokus.